Alltså, katter. Fina djur och så där, lite lömska förstås och något falska i sin approach.

Jag känner en slags hatkärlek för min katt, han är världs bäst på att vara världs sämst. Han springer hela tiden, han river på väggar, han river på fönstren, han river på mina garderober för att väcka mig, han lägger sig raklång på rygg för att jag ska klappa honom och när jag väl gör det så innebär det fjorton stygn och en stelkramp spruta, typ.

Men jag tycker om honom, han är ju så jävla originell.